Svensk ordbok 2009, webbversion

dris`ta sig verb dristade dristat drist·ar●ha djärvheten att ut­föra viss handling psykol.JFRcohyponymvåga 1 hon dristade sig att öppet kritisera beslutetdrista sig (att+)V, drista sig till ngt/att+Vsedan 1458Några Gambla Stadgarfornsv. drista sik; till dristig Subst.:vbid1-137933dristande